Kära läsare. Om du besöker den här bloggen för första gången kan du läsa nedan.
Här händer inte mycket här och det är ju i och för sig bra då jag jobbar för fullt på Mittuniversitetet och undervisar i något jag finner ytterst intressant - kommunikation.
Men en gång stod jag utan jobb och det var då jag drog igång den här bloggen sommaren 2009. Det är något av en resa inom det som nu har kommit att bli något av en trend - att söka jobb med hjälp av sociala medier.
Läs gärna om min jobbsökarresa. Ett tips bara, börja från början och följ den så kallade sagan.
I förra numret av Allt om PC&Teknik gör man en översyn av möjligheterna kring att finna drömjobbet med hjälp av sociala medier. Jag var själv intervjuad och "Ge grabben ett jobb!" nämndes i positiva ordalag. Roligt!
I en faktaruta med länkar kan man läsa om "Ge grabben ett jobb!":
Jonas Svedin som fick ett jobb efter en månad. Bloggen har nu avslutats eftersom Jonas fått jobb, men innehåller ändå mycket och bra läsning.
Ett citat ur reportaget:
"Det viktigaste med bloggen är nog egentligen att sätta sin personliga prägel, förklarar Jonas Svedin. Allt vad gäller typsnitt, färgval, rubriksättning, kreativitet och bloggens ton ska verkligen andas dig som person. Det är då man kan sticka ut ur mängden."
Direkt efter gymnasiet valde jag att kontakta min gamla högstadieskola och fråga om jag fick vikariera, vilket jag fick. Det gick så bra att när en långtidssjukskrivning dök upp fick jag ersätta den läraren heltid med mentorskap, betygsättning och allt det där. Jag hade inte ens fyllt 19.
Nu är det alltså dags igen. Den här gången på Mittuniversitetet som adjunkt. Det tog en stund innan jag tackade ja till jobberbjudandet, men efter lite funderande kom jag fram till att jag hade något att tillföra och beslöt mig för att tacka ja. Så nu är jag hemma på mitt gamla universitet bland såväl gamla som nya studenter.
Just nu går mycket av min tid till förberedelser. Mycket läsande inför kommande föreläsningar helt enkelt. Ett relativt fritt jobb men med mycket ansvar. Jag kan i alla fall konstatera att jag läser böckerna flitigare nu än som student. Det gick ju trots allt ganska bra då och förhoppningsvis ska det även göra det nu.
Jag är i alla fall taggad och tycker att våren ska bli galet rolig!
Jessica skrev till mig i november och ville tacka för att jag inspirerat henne till att själv starta en blogg i sin jakt på drömjobbet. Stolt, glad och tacksam vill jag självklart länka till Jessicas blogg.
Egentligen tycker jag nästan att det är att fusk när man baserar blogginlägg på Youtube-klipp. Men jag vill passa på att visa ett klipp som inte på något sätt är nytt och många av er säkerligen har sett det. Men jag är övertygad om att ni är en klick människor som inte har samma intresse av kommunikation som vissa andra. Men ägna fyra minuter av ert liv till nedanstående klipp. Om inte annat har ni ett samtalsämne att ta upp på nästa lunch eller förfest.
Det har under senare tid blivit populärt att söka jobb med hjälp av internet och sociala medier. Det blir allt fler som vill marknadsföra sig själva och här och var kan man läsa diverse guider om hur man bäst gör när man startar en blogg i syfte att finna drömjobbet.
Trots att jag själv valde att gå denna bana tidigt beskådar jag min vana trogen karusellen med ett granskande och smått skeptiskt öga. Men låt mig ta ett exempel gällande Twitter och jobbsök.
En förmiddag följde jag min Twitter och ser följande tweet:
person1, kl 11:14:Kan du photoshop och flash och vill jobba per timme...kontakta mig nu!
I det här läget är jag medveten om att en nära vän söker jobb inom just detta så jag svarar:
jonassvedin, kl 11:16:@person1 Prata med @person2
Hon som söker arbetskraft tackar mig artigt:
person1, kl 11:21:@jonassvedin :-) Man måste älska twitter...På två minuter får man tips! Tack.
Min vän som söker jobb tar kontakt med den som söker arbetskraft:
person2, kl 11.22:@person1 jag kan och vill! Min mail är [email protected]
Ser ni det härliga i processen? Dessa två personer har aldrig sett varandra, aldrig pratat med varandra, nä de vet inte ens om att den andra personen finns. Men genom en tredje part, det vill säga jag, har man skapat en kontakt på åtta (!) minuter.
Hur det gick sen vet jag inte. Som i det vardagliga livet får man ju inte jobbet enbart genom att visa intresse. Men egentligen är det inte det jag vill lyfta. Det här hur kontakten skapades på ca 480 sekunder.
Jaha, tänker du skeptiker nu. Kan inte det här likväl hända i det vardagliga livet på en arbetsplats, fik eller träningsanläggning? Jo det kan det, men det vardagliga livet finns inte längre enbart på en arbetsplats, fik eller träningsanläggning.
För ett tag sedan fick jag äran att gästblogga i Rebecka Beiersdorfs blogg www.toppenjobbet.nu. En blogg som har samma syfte som "Ge grabben ett jobb!" hade en gång i tiden. Nu har Rebecka blivit intervjuad av Metro Jobb. Grattis säger jag och önskar fortsatt lycka till med jobbletandet.
Det kan även nämnas att Metro i artikeln länkar till min blogg.
Vill ni läsa min gästbloggning på toppenjobbet.nu gör ni det här.
Igår kunde man läsa om Jokim som sökte jobb med hjälp Facebook där han startat en grupp som heter "Nu ger vi grabben ett jobb!". Det var några som kontaktade mig om just detta då de såg likheten med mitt bloggnamn och visst finns det en viss likhet. Men det ska sägas att Joakim själv skrivit till mig här på bloggen och insett att han fått omedveten inspiration. Vilket fall som helst tycker jag det var trevligt att han skrev och "förklarade situationen" och jag önskar honom all lycka med jobbletandet.
Repetition av information brukar ibland vara ett vinnande koncept. Därför tänkte jag berätta vad som hänt mig senaste tiden. Många av er kanske redan vet, men inte alla har jag förstått då jag nästan dagligen får frågan vad jag gör i Sundsvall.
Jag flyttade alltså till Stockholm för att jobba som projektledare på Studio Jens Assur. En otroligt spännande tid där vi endast såg möjligheter. Jag skulle vilja beskriva Jens som en smart idéspruta till konstnär. Sen får ni lägga vilka värderingar ni vill i ordet konstnär. Fantastiskt trevligt var det i alla fall.
Innan jag for var min far sjuk och efter nästan två månader i Stockholm stod det klart att inget mer fanns att göra. Jag bestämde mig därför att avsluta jobbet omedelbart och återvända till Sundsvall. Jag vill samtidigt passa på att tacka Jens som lät mig sluta omedelbart och ansåg att jag gjorde det enda rätta. Så här i efterhand ser jag det som mitt livs bästa beslut.
Det hann inte gå många dagar från det att jag återvänt till Sundsvall innan jag fick ett erbjudande om nytt jobb och i måndags gjorde jag min första arbetsdag. Ni finner mig nu på Mittuniversitetet med den trivsamma titeln universitetsadjunkt. Jag har helt enkelt gått in i lärarrollen och kommer under våren exempelvis jobba med kurser som Varumärkets kommunikativa roll, Marknadskommunikation, PR- och branschanalys, Kommuniktion och omvärldsbevakning samt den spännande kursen och konferensen Communicare.
Så där har ni mig. På något sätt känns det som att komma hem.
Samma dag som jag läser om mig själv och den här bloggen en tekniktidning, kan jag även läsa på aftonbladet.se att någon startat en grupp som heter "Nu ger vi grabben ett jobb!". Söka jobb på egen hand med hjälp av de så kallade sociala medierna verkar ha blivit något av en fluga. Dessutom har jag påbörjat ett nytt jobb.
Jag måste skriva lite om allt det här. Men inte idag. I morgon tar "Ge grabben ett jobb!" fart igen.
Allting började en måndag. Allting avslutas en måndag.
Måndagen den 6 juli skrev jag bloggens första inlägg. Min vilja var att förmedla en något gladare bild av att bli arbetslös. En tanke om att se sin arbetslöshet som en start på något nytt – möjligheten att hitta drömjobbet.
Efter en vecka gjorde jag första tidningsintervjun angående bloggen och sen har det rullat vidare. Dagbladet, Sundsvalls Nyheter, Sundsvalls Tidning, Sveriges Radio samt Rockklassiker har samtliga uppmärksammat bloggen. Alla intervjuer finner ni i menyn till höger.
Jag hann var arbetslös i en månad, men nu har jag funnit mitt nya jobb. Jag tog mitt pick och pack och stack, till Stockholm där jag nu jobbar som projektledare på Studio Jens Assur. Det här är inlägg nummer 132 i bloggens korta historia och det får sätta punkt. En blogg kräver engagemang och tid. Jag känner att tiden jag fick jobba med min bloggidé blev alldeles för kort, men nu måste jag lägga min tid på annat, det bloggen i grund och botten var ämnad för.
Vill ni fortsätta följa mig gör ni det på Twitter: @jonassvedin. Om ni önskar komma i kontakt med mig för att få veta mer bloggen eller tips om arbetssökande får ni gärna kontakta mig på mejl eller MSN, [email protected] eller så går jag att nå på telefon, 070-358 63 80.
Jag vill framföra ett stort tack till de bloggare, twittrare, vänner och okända som hört av sig och uppmuntrat och engagerat sig i ”Ge grabben ett jobb!”.
