Det här är en saga.

Kära läsare. Om du besöker den här bloggen för första gången kan du läsa nedan.

Här händer inte mycket här och det är ju i och för sig bra då jag jobbar för fullt på Mittuniversitetet och undervisar i något jag finner ytterst intressant - kommunikation.

Men en gång stod jag utan jobb och det var då jag drog igång den här bloggen sommaren 2009. Det är något av en resa inom det som nu har kommit att bli något av en trend - att söka jobb med hjälp av sociala medier.
Läs gärna om min jobbsökarresa. Ett tips bara, börja från början och följ den så kallade sagan.

Må väl!
Jonas

Jobbsök kreativt.

Min vän Thomas Hansen arbetandes på JMW Kommunikation har länktipsat.
Hur kreativ är du i din jakt på drömjobbet?

Tack Thomas.


Tillbaka som lärare.

Direkt efter gymnasiet valde jag att kontakta min gamla högstadieskola och fråga om jag fick vikariera, vilket jag fick. Det gick så bra att när en långtidssjukskrivning dök upp fick jag ersätta den läraren heltid med mentorskap, betygsättning och allt det där. Jag hade inte ens fyllt 19.

Nu är det alltså dags igen. Den här gången på Mittuniversitetet som adjunkt. Det tog en stund innan jag tackade ja till jobberbjudandet, men efter lite funderande kom jag fram till att jag hade något att tillföra och beslöt mig för att tacka ja. Så nu är jag hemma på mitt gamla universitet bland såväl gamla som nya studenter.

Just nu går mycket av min tid till förberedelser. Mycket läsande inför kommande föreläsningar helt enkelt. Ett relativt fritt jobb men med mycket ansvar. Jag kan i alla fall konstatera att jag läser böckerna flitigare nu än som student. Det gick ju trots allt ganska bra då och förhoppningsvis ska det även göra det nu.

Jag är i alla fall taggad och tycker att våren ska bli galet rolig!

Besök Jessicas blogg.

Jessica skrev till mig i november och ville tacka för att jag inspirerat henne till att själv starta en blogg i sin jakt på drömjobbet. Stolt, glad och tacksam vill jag självklart länka till Jessicas blogg.

Youtube.

Egentligen tycker jag nästan att det är att fusk när man baserar blogginlägg på Youtube-klipp. Men jag vill passa på att visa ett klipp som inte på något sätt är nytt och många av er säkerligen har sett det. Men jag är övertygad om att ni är en klick människor som inte har samma intresse av kommunikation som vissa andra. Men ägna fyra minuter av ert liv till nedanstående klipp. Om inte annat har ni ett samtalsämne att ta upp på nästa lunch eller förfest.


Fler lediga jobb?

Kanske har jag fel, men visst finner man fler jobbannonser i tidningen nu än vad man gjorde för någon månad sedan?

The power of Twitter ...


... ur en arbetssökandes perspektiv.


Det har under senare tid blivit populärt att söka jobb med hjälp av internet och sociala medier. Det blir allt fler som vill marknadsföra sig själva och här och var kan man läsa diverse guider om hur man bäst gör när man startar en blogg i syfte att finna drömjobbet.

Trots att jag själv valde att gå denna bana tidigt beskådar jag min vana trogen karusellen med ett granskande och smått skeptiskt öga. Men låt mig ta ett exempel gällande Twitter och jobbsök.

En förmiddag följde jag min Twitter och ser följande tweet:

person1, kl 11:14: Kan du photoshop och flash och vill jobba per timme...kontakta mig nu!

I det här läget är jag medveten om att en nära vän söker jobb inom just detta så jag svarar:

jonassvedin, kl 11:16: @person1 Prata med @person2

Hon som söker arbetskraft tackar mig artigt:

person1, kl 11:21: @jonassvedin :-) Man måste älska twitter...På två minuter får man tips! Tack.

Min vän som söker jobb tar kontakt med den som söker arbetskraft:

person2, kl 11.22: @person1 jag kan och vill! Min mail är person2@mejl.se

Ser ni det härliga i processen? Dessa två personer har aldrig sett varandra, aldrig pratat med varandra, nä de vet inte ens om att den andra personen finns. Men genom en tredje part, det vill säga jag, har man skapat en kontakt på åtta (!) minuter.

Hur det gick sen vet jag inte. Som i det vardagliga livet får man ju inte jobbet enbart genom att visa intresse. Men egentligen är det inte det jag vill lyfta. Det här hur kontakten skapades på ca 480 sekunder.

Jaha, tänker du skeptiker nu. Kan inte det här likväl hända i det vardagliga livet på en arbetsplats, fik eller träningsanläggning? Jo det kan det, men det vardagliga livet finns inte längre enbart på en arbetsplats, fik eller träningsanläggning.



Killen från Aftonbladet skriver.

Igår kunde man läsa om Jokim som sökte jobb med hjälp Facebook där han startat en grupp som heter "Nu ger vi grabben ett jobb!". Det var några som kontaktade mig om just detta då de såg likheten med mitt bloggnamn och visst finns det en viss likhet. Men det ska sägas att Joakim själv skrivit till mig här på bloggen och insett att han fått omedveten inspiration. Vilket fall som helst tycker jag det var trevligt att han skrev och "förklarade situationen" och jag önskar honom all lycka med jobbletandet.


Klippt från aftonbladet.se

Jonas Svedin, åter en del av Sundsvall.

Repetition av information brukar ibland vara ett vinnande koncept. Därför tänkte jag berätta vad som hänt mig senaste tiden. Många av er kanske redan vet, men inte alla har jag förstått då jag nästan dagligen får frågan vad jag gör i Sundsvall.

 

Jag flyttade alltså till Stockholm för att jobba som projektledare på Studio Jens Assur. En otroligt spännande tid där vi endast såg möjligheter. Jag skulle vilja beskriva Jens som en smart idéspruta till konstnär. Sen får ni lägga vilka värderingar ni vill i ordet konstnär. Fantastiskt trevligt var det i alla fall.

 

Innan jag for var min far sjuk och efter nästan två månader i Stockholm stod det klart att inget mer fanns att göra. Jag bestämde mig därför att avsluta jobbet omedelbart och återvända till Sundsvall. Jag vill samtidigt passa på att tacka Jens som lät mig sluta omedelbart och ansåg att jag gjorde det enda rätta. Så här i efterhand ser jag det som mitt livs bästa beslut.

 

Det hann inte gå många dagar från det att jag återvänt till Sundsvall innan jag fick ett erbjudande om nytt jobb och i måndags gjorde jag min första arbetsdag. Ni finner mig nu på Mittuniversitetet med den trivsamma titeln universitetsadjunkt. Jag har helt enkelt gått in i lärarrollen och kommer under våren exempelvis jobba med kurser som Varumärkets kommunikativa roll, Marknadskommunikation, PR- och branschanalys, Kommuniktion och omvärldsbevakning samt den spännande kursen och konferensen Communicare.

 

Så där har ni mig. På något sätt känns det som att komma hem.


Bryter tystnaden.

Samma dag som jag läser om mig själv och den här bloggen en tekniktidning, kan jag även läsa på aftonbladet.se att någon startat en grupp som heter "Nu ger vi grabben ett jobb!". Söka jobb på egen hand med hjälp av de så kallade sociala medierna verkar ha blivit något av en fluga. Dessutom har jag påbörjat ett nytt jobb.

Jag måste skriva lite om allt det här. Men inte idag. I morgon tar "Ge grabben ett jobb!" fart igen.

Allting började en måndag. Allting avslutas en måndag.

Måndagen den 6 juli skrev jag bloggens första inlägg. Min vilja var att förmedla en något gladare bild av att bli arbetslös. En tanke om att se sin arbetslöshet som en start på något nytt – möjligheten att hitta drömjobbet.

Efter en vecka gjorde jag första tidningsintervjun angående bloggen och sen har det rullat vidare. Dagbladet, Sundsvalls Nyheter, Sundsvalls Tidning, Sveriges Radio samt Rockklassiker har samtliga uppmärksammat bloggen. Alla intervjuer finner ni i menyn till höger.


Jag hann var arbetslös i en månad, men nu har jag funnit mitt nya jobb. Jag tog mitt pick och pack och stack, till Stockholm där jag nu jobbar som projektledare på Studio Jens Assur. Det här är inlägg nummer 132 i bloggens korta historia och det får sätta punkt. En blogg kräver engagemang och tid. Jag känner att tiden jag fick jobba med min bloggidé blev alldeles för kort, men nu måste jag lägga min tid på annat, det bloggen i grund och botten var ämnad för.

Vill ni fortsätta följa mig gör ni det på Twitter: @jonassvedin. Om ni önskar komma i kontakt med mig för att få veta mer bloggen eller tips om arbetssökande får ni gärna kontakta mig på mejl eller MSN, j_svedin@hotmail.com eller så går jag att nå på telefon, 070-358 63 80.

Jag vill framföra ett stort tack till de bloggare, twittrare, vänner och okända som hört av sig och uppmuntrat och engagerat sig i ”Ge grabben ett jobb!”.

Tack!
Jonas Svedin


Timmar.

I morse gav jag mig ut 06.00 för ett fotouppdrag. Träffade ett gäng roddare som skulle ställa upp i veteran-VM. Trevligt gäng. Nåväl, det var skönt väder och fint på Gärdet, så jag hade det bra. Sen har det snurrat på som tusan hela dagen. 15.30 insåg jag att jag inte ätit något än, men som så ofta förr läste en kebab problemen. 19.00 var jag klar för dagen. Rätt skönt må jag säga och det är inte utan att det är en viss trötthet i kroppen. Men nu är det lilla projektet klart. Nu rullar det stora, ja rentav gigantiska, igång istället.

Wow.


Kvällens arbetsplats.



Ja den skådar ni här.

Vissa brukar ibland fråga vad man gör som projektledare. Jag brukar säga att man fixar. Endera sitter man i telefon, skriver mejl eller deltar på något möte, men ibland gör man något helt annat; fixar helt enkelt. Det var det jag gjorde ikväll. Tre timmar har jag spenderat i denna kajak. Efter en minuts snabbgenomgång om hur man sätter sig i kajaken och hur man ska hålla paddeln tog jag och Jens plats i dubbelkajaken. Inte nog med att det var första gången jag satt i en kajak, nä vi paddlade i till klockan var nio på kvällen genom det centralaste av Stockholm, ja vi slussade till och med. Tuffhetspoäng så det heter duga!

Ganska nyligt hemkommen kan jag konstatera att det var en oerhört rolig kväll och jobbet verkligen har fått en smakstart.

En uppföljare.

Två tjejer har inspirerats av "Ge grabben ett jobb!" och kommer nu med en egen version: Ge tjejen ett jobb!

Självklart önskar jag dem lycka till i jakten på drömjobbet!

Internet!

Internet är kirrat! Ikväll skola bloggen åter grönska.

På kontoret.

Nu sänder jag live från kontoret på Söder. Sitter tillsammans med byrån Familjen. Känns väldigt bra!

Idag var det då åter dags för att synas i medierna. Sundsvalls Tidning har skrivit några rader om mig och bloggen som ni läser här. Mer om min dag får ni förhoppningsvis ikväll om jag får till mitt internet.

Väskor.

En stor väska, en mindre resväska, en ryggsäck och en datorväska. Ja idag kommer jag att bära nästan allt jag äger i riktning mot busstationen. Åtminstone det jag tror mig behöva nere i Stockholm. Jag är aningen tacksam att det inte är så långt. Sen får fraktandet nere i Stockholm bli en annan fråga. Men nu är allt packat och jag kan bege mig.

Förresten, Doktor Spinn har gjort en liten sammanfattning av "Ge grabben ett jobb!". Tack för det!

I morgon bär det av.

I morgon fredag ska jag och mina vänner från Matfors ut på havet. Jag är tillbaka lördag kväll för att sedan åka mot Stockholm på söndag eftermiddag. Det innebär att bloggen kommer att vara dåligt uppdaterad under en par dagar. Eventuella nya läsare får en tråkig inledning, men håll i er. Snart kommer de första berättelserna från Stockholm.

Skepp ohoj!

Stockholm.

Jag kan nog ärligt säga att jag för några år sedan hatade Stockholm. Stort, stressigt och opersonligt. Jag drog mig för att besöka min vänner som flytt Sundsvall för just Stockholm. Jag kunde inte förstå hur man ville bo i denna gudsförgätna håla.

Men med åren fick staden allt fler besök av mig. Jag började kunna se någon form av charm. Ja, jag kunde till och med tycka om Stockholm.

Nu sitter jag här i Sundsvall och kommer inom några dagar vara såkallad stockholmare. Men nej, så långt sträcker jag mig inte. Matfors och Sundsvall är hemmamark.

Men jag tänker inte vara torr och tråkig. Självklart ska jag avnjuta Stockholm som den vackra stad det faktiskt är. Jag brukar fråga om aktiviteter när man ska besöka Stockholm, men nu vill jag veta: Vad gör man när man bor i Stockholm?

Sundsvall får vara kvar på ett hörn.

Jag älskar min lägenhet i Sundsvall. Läget är fantastiskt och jag trivs oerhört bra. Med anledning av det vill jag ha kvar den. Då det är aningen dyrt att bekosta två lägenheter bestämde jag mig för att hyra i lägenheten i Sundsvall i andrahand och lämna möblerna. Det slog mig att det optimala vore att kunna hyra ut lägenheten till någon pendlare som åker hem på helgen. Jag skulle med andra ord kunna åka till Sundsvall närhelst jag önskar. 

Jag trodde det här skulle vara något nästintill omöjligt. Att hitta någon som vill hyra utefter mina önskemål skulle nästan vara för bra för att vara sant. Men jag testade och la ut en annons på Blocket. Det tog fem minuter innan första personen ringde. En tvåbarnsmor från Umeå som pendlade till Sundsvall och behövde någonstans att bo under veckorna, hur trevlig som helst.

Så nu ska jag visa lägenheten om en timme, drygt ett dygn efter att jag lagt ut lägenheten. Skulle inte hon vara intresserad har jag sju till som är intresserade.

Vi kan väl sammanfatta det hela med att min tur snurrar vidare.

Tidigare inlägg
RSS 2.0