Studio Jens Assur.

Ja, så heter min nya arbetsplats. Jens Assur är en av Nordens mest prisbelönta fotografer som även jobbar med film. Jag börjar om en vecka och kommer att flytta ner till Stockholm.

Assur har ett stort projekt på gång för att belysa naturen och våra gröna näringar. I det projektet krävs en projektledare och det är där jag kommer in i bilden. Dessutom kommer jag även att jobba vidare med Studio Jens Assur och på ett eller annat sätt engagera mig i övriga projekt.

Vill ni läsa mer om Jens kan ni göra det här:

... Studio Jens Assurs hemsida.
... Lite information från SF.
... Jens goes Hollywood 1.
... Jens goes Hollywood 2.

Och hur fick jag då det jobbet? Ja, häng kvar så ska jag berätta. Men först en morgonpromenad.

Negativt med att bli uppsagd. Del 3.

Fredagsfikat. Sällan smakar lite bröd, skinka och ost så bra tillsammans med fil och flingor. Man vet att det snart är helg och detta firas i denna spartanska med ack så välsmakande anrättning. Alla tar sig tid för att fika och man hinner prata om allt annat än jobb.

Det kommer jag att sakna.

Information.

Idag fick jag hem information från Mittuniversitetet som en följd av att jag antagits på ekonomprogrammet. Broschyrer och foldrar om Sundsvall, skolan, studentkåren och utbildningen.

På något sätt känns det som att jag har rätt (läs väldigt) bra koll på det där. Så istället ägnar jag tid till att granska trycksakerna och letar tryckkort för att se vem som gjort dem.

Negativt med att bli uppsagd. Del 2.

Visitkort. Det kan verkligen få mig att gå lös som Christian Bale i American Psycho.


Titta så vackert. Bildkvaliteten är hemsk men försök förtränga det. Baksida och framsida. Jag har en hel förpackning liggandes i en låda. Jag kan inte använda dem, men har inte hjärta att slänga dem.

Negativt med att bli uppsagd. Del 1.

Trots att en uppsägning kan vara det bästa som hänt dig kan det ändå finnas vissa negativa saker. 

Inom branschforum blir det väldigt svårt när man ska skriva en titel. Från att varit "copy- och projektledarassistent" ska man nu kalla sig ... Ja vad ska man skriva? Arbetslös?

Inte så snyggt.

Jonas åter en del av Mittuniversitetet?

Fingerspitzengefühl, vilket för övrigt är ett av mina favorituttryck inom tyskan. Det slår förstås inte favoritordet der Bleistiftspitzer (pennvässare), men ändå.

Nåväl, åter till sak. Fingertoppskänsla. När jag förstod hur det var fatt med reklambranschen i våras ville jag gardera mig inför hösten. Därför sökte jag till Mittuniversitetet och ekonomistudier. Ja ni vet ju alla hur det gick sen.

Ekonomi känns aldrig fel att ha med sig i bagaget, jag har en känsla av att det kommer vara mig till nytta i framtiden. Så här efteråt känns det bra att jag sökte något.

Jag har inte för avsikt att läsa flera år, men en termin eller två vore trevligt. Som sagt är det här något av en nödlösning, eller i och för sig kommer jag aldrig att kunna kalla studier för en nödlösning. Men jag har i alla fall blivit antagen.


Jonas med Mittuniversitet i bakgrunden på tiden det begav sig.


Statusuppdatering.

Det möte som preliminärbokats den här veckan med den arbetsgivare som fått nys om mig genom den här bloggen är framflyttat. Personen i fråga har helt enkelt gått på semester.

Så om du läser det här: Trevlig semester!

"Nämen jag är arbetslös. Krisen du vet."

Igår var jag  på en liten tillställning med en väns vänner och vi gick därefter på lokal. Tillfällen där man helt enkelt träffar många nya människor som man presenterar sig för. En naturlig följ av detta är att det frågas om vad man jobbar med.

Igår slog det mig att det känns oerhört fånigt att säga att jag är arbetslös. Man försöker liksom ursäkta sig med att skylla på konjunkturen och att man snart sitter på ett nytt jobb igen. Jag förstår hur uttrycket att man är "mellan två jobb" framkommit.

Men jag har nu funnit knepet att vända den smått pinsamma tystnad som kan uppstå. Jag säger helt enkelt att jag tills vidare är heltidsbloggare. Det är ju också en sysselsättning. Eller?

Ett tips.

När jag pratade om mina meriter för tjejen på Arbetsförmedlingen berättade jag att jag varit projektledare för en arbetsmarknadsmässa på Mittuniversitetet 2007. (Sundsvalls Akademiska Arbetsmarknadsmässa, SAAM)

Jag insåg att det var aningen ironiskt att jag nu stod här när jag en gång arrangerat en mässa för studenter och arbetssökande när jag nu själv stod där som arbetssökande. Hon skrattade lite lätt när jag berättade det innan hon blev allvarlig och sa:

- Du borde ju söka jobb här!

Ska jag tolka det som något positivt?


När vi ändå pratar A-kassa.

Säkerligen har ni inte missat debatten om försämrade A-kasseregler. Men jag kan berätta att jag hade en fantastisk tur.

Jag är med i Unionens A-kassa där man måste varit medlem ett år för att vara berättigad till ersättning. Jag har emellertid endast varit medlem sedan 1 oktober 2008. Jag bestämde mig ändå för att ringa A-kassan och de kunde då berätta att från och med 1 juli 2009 kommer varje medlemsmånad under 2009 räknas som två månader.

11 juli upphörde min anställning och det innebär att jag med marginal kommer upp i de tolv månader som krävs.

Alla sagor tycks sluta lyckligt.


Mina första stapplande steg på Arbetsförmedlingen.



Som en virvelvind klev jag och min tidigare kollega Frida in på Arbetsförmedlingen idag. Jag vill inte hävda att det vara den gladaste tillställning jag mötts av men beröm till tjejen som tog emot alla arbetssökande. Fantastiskt trevlig och informativ! Dessutom blev jag informerad om att vi fyller vi år på samma dag .

Måndag.

Papper ska fyllas i och idag ska jag för första gången vandra till Arbetsförmedlingen. Jag trodde faktiskt aldrig att det skulle hända. 

Halv två ska jag dessutom på intervju gällande den här bloggen. Det är ju en heltidstjänst att söka jobb och skriva blogg.

En förståelse för att inte flytta.

metro.se kan man idag läsa att unga vägrar att flytta för att hitta ett jobb. Jag kan faktiskt förstå dem. För många är ett jobb ett jobb. Någonstans man går för att tjäna pengar för sitt dagliga bröd. I mina ögon känns jobbet som ett äventyr.

För något år sedan kändes det som att Sundsvall hade allt och att lämna staden kändes fullständigt fel. Men någonstans under studietiden blev Jonas allt mer lik Jones. Indiana Jones - sugen på äventyr. Jag tycker fortfarande mycket om Sundsvall, men blickarna riktas nu allt mer mot Stockholm.

För mig är ett jobb en livsstil. Så när jag får frågan vart jag ska ta vägen svarar jag helt enkelt att jag åker dit det bästa jobbet finns. Så ...

Ge grabben ett jobb!

Driva företag är ingen Röda Korset-verksamhet.

Säkerligen finns det många som blir bitter på sin arbetsgivare när man arbetslös. Jag har faktiskt aldrig känt denna bitterhet. Om man jobbar inom den här branschen och "hänger med" i vad som händer såväl på jobbet som i den övriga branschen får man ha full förståelse för att det blir uppsägningar. Driva företag är trots allt ingen Röda Korset-verksamhet.

Nä, jag vill passa på att lyfta Frosting Kommunikationsbyrå (tidigare Reklambyrå) där jag lärt känna några helt fantastiska människor som jag sannerligen kommer sakna att få jobba med. Jag önskar dem all lycka.

www.frosting.se

Edit: Med Röda Korset-verksamhet menar jag självklart inte att försnilla pengar, även om man lätt kan tro det efter senaste tidens skriverier.

 

Arbetslösdekadens.

Klockan nio var jag uppe i morse och började skriva på ett senare blogginlägg. Det är väl ändå helt ok? När man är arbetslös är min största fasa att man ska ägna livet åt dekadens. Jag väljer dörför att kalla fenomenet för just arbetslösdekadens. Sena nätter och ännu senare mornar. Dagarna flyter på och man gör absolut ingenting.  Nä just därför fyller jag dagarna men sysslor som tvättning, löpning, fiske, inplanerade luncher och självklart arbete med bloggen.

Egentligen ska det sägas att jag inte är arbetslös. Inne än. Jag är anställd till den 10 juni, men då byrån har sommarstängt blir det per automatik ledigt för mig. Det här får mig att inse att jag i själva verket har semester och har alla rätt att ägna dagarna åt dekadens. Och här har jag ställt klockan varje morgon hela veckan.

Rackarns!

Rakryggade del 2.




Jag bjuder på en sista avslutningsbild från sommarlunchen ute på Alnön, Sundsvall.
Förhoppningsvis bjuder även vår framtid på lysande utsikter. 

Rakryggade.



Sista dagen på jobbet. Glada ungdomar fulla av tillförsikt. Dagen till ära fick det bli shorts, vilket även berodde på ett trasigt ventilationssystem. Tjejen heter Frida och hon söker också jobb. Det är hon som gör att även jag kan se bra ut på bild när hon fått retuscha lite. www.fridaklang.com

RSS 2.0