Jag hade tittat på vart jag skulle. Vägen var lätt och det skulle inte bli några problem. Jag var ute i god tid och gick även på Pressbyrån för att köpa lite mat för den drygt två timmar långa båtresan. Jag började gå och inser efter nästan tio minuter att jag plötsligt känner mig lite osäker, men intalar mig själv att följa vattnet som planerat. Så här i efterhand inser jag att det inte var smart.

Med en allt starkare osäkerhet inom mig, nervöst tittande på klockan tänker jag att om jag bara kommer runt det där hörnet på huset borde jag se vart jag ska - helt fel!

Jag frågar en kvinna som kvickt förklarar vart jag ska. Över bron och sen rätt fram. Nu inser jag att det brådis och dags att löpa. Mitt på bron frågar jag ännu en kvinna och redan nu forsar svetten från pannan.

"Rätt fram ser ut ett orangefärgat hus med grönt tak, dit ska du. Men det är långt!"

Jag tittar mot huset som jag ser långt bortom broar och vatten, nog har hon rätt. Nu inser jag att det inte handlar om att springa, nu måste jag springa fort. Så med en min resväska, vackert beprytt av ett GIF Sundsvall-klistermärke, löper jag så fort jag kan över broar och vatten. Till slut är jag framme och ser att det är fyra minuter till att båten går. Jag hinner inte bli glad över att jag är i tid förrän jag inser att det ligger flera båtar vid kajen. Alla ser likadana ut och vilken ska jag med? Jag frågar en man som jobbar där om vilken båt som går till den ö jag ska till.

"Det är nog båten längst bort säger han."

Återigen springer jag men när jag kommer fram får jag veta att den båten inte går dit jag ska och att den antagligen går från första platsen, med andra ord därifrån jag kom. Smått irriterad springer jag nu tillbaka och frågar halvvägs en man som inte har en aning om vilken båt jag ska med. Klockan har nu passerat avgångstiden och jag har i stort sett gett upp. Då hör jag någon ropa dagens bästa ord:

"Ska du med här?"

Jag frågar om båten går till den ö jag ska till. Det ska den. De hade till och med hunnit dra in landgången och var beredd att lämna kajen, men var då bussiga att åter skicka ut landgången så att jag kunde stiga på båten. Andfådd och svettig ... Men nöjd.

14.11 tar jag tåget mot Stockholm. I morgon går en båt från någonstans i staden, jag vet ännu inte var, ut i skärgården. Där ska jag genomföra min arbetsintervju.

Låter det inte spännande så säg?

Nyss hemkommen från Arbetsförmedlingen där jag undersökte förutsättningarna för att få resan till arbetsintervjun i Stockholm betald. Inga problem! De bokade resa dit och hem och jag behövde inte betala ett öre.

Tack Arbetsförmedlingen!

Fick precis ett mejl från en inom branschen som säger sig ha en affärsidé och undrar om jag kan tänkas vara intresserad. Mycket mer vet jag inte. Bara att han hittat mig genom den här bloggen.

Men vad säger man? Ett så spännande mejl vill man ju bara veta mer om.

Mer info kommer.

Något som kan anses som negativt med att bli uppsagd är att pengarna slutar ramla in den 25:e varje månad. Med anledning av det insåg jag att det var bäst att dra in lite på semestrandet i år. Men sen fick jag en idé. Jag vet inte om nu hört talats om Hertz Freerider. Det är i alla fall en möjlighet att resa gratis. En bil kanske hyrts och gått exempelvis mellan Stockholm och Göteborg, men sen måste den ju tillbaka. Det är då du kan anmäla dig för att köra tillbaka bilen. Hertz är dig tacksam och står även för bensin. Hemsidan uppdateras löpande med bilar som ska gå kors och tvärs över hela Sverige.

Här såg jag min idé att gratis ta en tur genom Sverige. Åka hit och dit över hela landet och hälsa på folk. Boendet skulle jag fixa hos vänner och bilresan skulle bli gratis. En billig semester med andra ord. Det här var för några veckor sedan och innan jag börjat med den här bloggen så det slog mig att det här kunde bli ett spännande reseäventyr som hade potential att bli en trevlig blogg. Här kommer då nästa idé: Hertz kanske är intresserade av detta. Sagt och gjort. Jag letade reda på e-postadressen till Hertz PR- och marknadschef och författade ett mejl.

Ni som läste min förra blogg kanske minns förkärleken till att mejla till människor. Till exempel till ICA om deras problem med särskrivningar och till Milko om att det borde börja lansera mjölk på burk.

"Hej!

För några månader sedan uppmärksammades jag av ert trevliga initiativ www.hertzfreerider.se. Nu när sommaren är här fick blev jag sugen att under semestern göra en liten Sverige-resa. Det slog mig då att jag kunde nyttja era "gratisbilar" för att ta mig från punkt A till punkt B i det tempo jag själv önskar. Sekunden senare slog det mig även att jag skulle kunna blogga under min resa. Då jag själv tycker om att skriva och har bloggat under en längre tid såg jag det som en möjlighet att slå två flugor i en smäll.

Den tredje tanken som slog mig var att Hertz kanske var intresserade av detta. Här genomför jag ett billigt semesteralternativ med hjälp av Hertz. Passande i ekonomiskt dåliga tider då "hemestern" kan ses som ett alternativ och ett semesteräventyr.

Kanske ett sätt att uppmärksamma Hertz i allmänhet och freerider-konceptet i synnerhet?

Själv jobbar jag nu min sista vecka på reklambyrå som copy- och projektledarassistent. Jag är tidigare Information- och PR-student med en fil. kand.

Det är bara en idé, men hör gärna av er om ni finner något intresse.

Med önskan om en fortsatt bra dag.
Jonas Svedin, Sundsvall.
070-358 63 80"

Och ett svar kom ...

"Hej,ledsen for sent svar,ar i Almedalen. Kul att du upptackt Freerider. Maila lanken till din blogg sa ska jag lasa..."

Där stannar berättelsen. Jag mejlade adressen, men sen hörde jag inte något mer. Bloggen höll väl inte måttet, eller så var det idén som inte höll mottet. Eller så gick killen helt enkelt på semester. Folk med jobb får tydligen göra det.

När jag pratade om mina meriter för tjejen på Arbetsförmedlingen berättade jag att jag varit projektledare för en arbetsmarknadsmässa på Mittuniversitetet 2007. (Sundsvalls Akademiska Arbetsmarknadsmässa, SAAM)

Jag insåg att det var aningen ironiskt att jag nu stod här när jag en gång arrangerat en mässa för studenter och arbetssökande när jag nu själv stod där som arbetssökande. Hon skrattade lite lätt när jag berättade det innan hon blev allvarlig och sa:

- Du borde ju söka jobb här!

Ska jag tolka det som något positivt?

Säkerligen har ni inte missat debatten om försämrade A-kasseregler. Men jag kan berätta att jag hade en fantastisk tur.

Jag är med i Unionens A-kassa där man måste varit medlem ett år för att vara berättigad till ersättning. Jag har emellertid endast varit medlem sedan 1 oktober 2008. Jag bestämde mig ändå för att ringa A-kassan och de kunde då berätta att från och med 1 juli 2009 kommer varje medlemsmånad under 2009 räknas som två månader.

11 juli upphörde min anställning och det innebär att jag med marginal kommer upp i de tolv månader som krävs.

Alla sagor tycks sluta lyckligt.

"Tack för det tydliga och proffsiga materialet. Jag kollar igenom allt
och hör av mig efter helgen. Räknar med att vi ses om drygt en vecka
när du är tillbaka i Sthlm igen."

Med de orden tar jag nu bloggledigt resten av kvällen. Ha en riktigt fin inledning på helgen!

"Om jag får en Fjällräven-produkt blir jag glad. Det spelar egentligen ingen roll vad det är. Att få arbete med varumärke som man känner så inför och försöka få andra människor att känna samma sak är nog min definition av ett drömjobb."

Jag kanske bör tillägga att jag är en naturmänniska. Det kanske låter inställsamt, men jag menade vad jag skrev.