Allting började en måndag. Allting avslutas en måndag.

Måndagen den 6 juli skrev jag bloggens första inlägg. Min vilja var att förmedla en något gladare bild av att bli arbetslös. En tanke om att se sin arbetslöshet som en start på något nytt – möjligheten att hitta drömjobbet.

Efter en vecka gjorde jag första tidningsintervjun angående bloggen och sen har det rullat vidare. Dagbladet, Sundsvalls Nyheter, Sundsvalls Tidning, Sveriges Radio samt Rockklassiker har samtliga uppmärksammat bloggen. Alla intervjuer finner ni i menyn till höger.


Jag hann var arbetslös i en månad, men nu har jag funnit mitt nya jobb. Jag tog mitt pick och pack och stack, till Stockholm där jag nu jobbar som projektledare på Studio Jens Assur. Det här är inlägg nummer 132 i bloggens korta historia och det får sätta punkt. En blogg kräver engagemang och tid. Jag känner att tiden jag fick jobba med min bloggidé blev alldeles för kort, men nu måste jag lägga min tid på annat, det bloggen i grund och botten var ämnad för.

Vill ni fortsätta följa mig gör ni det på Twitter: @jonassvedin. Om ni önskar komma i kontakt med mig för att få veta mer bloggen eller tips om arbetssökande får ni gärna kontakta mig på mejl eller MSN, j_svedin@hotmail.com eller så går jag att nå på telefon, 070-358 63 80.

Jag vill framföra ett stort tack till de bloggare, twittrare, vänner och okända som hört av sig och uppmuntrat och engagerat sig i ”Ge grabben ett jobb!”.

Tack!
Jonas Svedin


Åtta vinklar av Stockholm.


1. Jag blev blev förkyld min andra dag i Stockholm och hostar fortfarande som en tok.
2. Jag jobbar en hel del. Förra veckan bjöd på en par 12-13-timmarspass. 
3. Jag har fortfarande inte någon tv. Det är lite tomt faktiskt.
4. Jag har idag testat den lokala affärens grillade kyckling. Ett viktigt test som ni förstår. Klart godkänt.
5. Jag saknar Giffarnas hemmamatcher. Hoppas på vinst ikväll.
6. Jag har hunnit träffa många med anknytning till Sundsvall. 
7. Jag blir dagligen tillfrågad om vägen till något ställe av turister. Ser det ut som att jag vet? Det gör jag inte.
8. Jag blev i lördags igenkänd som han från Sundsvall som har den där bloggen.


Timmar.

I morse gav jag mig ut 06.00 för ett fotouppdrag. Träffade ett gäng roddare som skulle ställa upp i veteran-VM. Trevligt gäng. Nåväl, det var skönt väder och fint på Gärdet, så jag hade det bra. Sen har det snurrat på som tusan hela dagen. 15.30 insåg jag att jag inte ätit något än, men som så ofta förr läste en kebab problemen. 19.00 var jag klar för dagen. Rätt skönt må jag säga och det är inte utan att det är en viss trötthet i kroppen. Men nu är det lilla projektet klart. Nu rullar det stora, ja rentav gigantiska, igång istället.

Wow.


Kvällens arbetsplats.



Ja den skådar ni här.

Vissa brukar ibland fråga vad man gör som projektledare. Jag brukar säga att man fixar. Endera sitter man i telefon, skriver mejl eller deltar på något möte, men ibland gör man något helt annat; fixar helt enkelt. Det var det jag gjorde ikväll. Tre timmar har jag spenderat i denna kajak. Efter en minuts snabbgenomgång om hur man sätter sig i kajaken och hur man ska hålla paddeln tog jag och Jens plats i dubbelkajaken. Inte nog med att det var första gången jag satt i en kajak, nä vi paddlade i till klockan var nio på kvällen genom det centralaste av Stockholm, ja vi slussade till och med. Tuffhetspoäng så det heter duga!

Ganska nyligt hemkommen kan jag konstatera att det var en oerhört rolig kväll och jobbet verkligen har fått en smakstart.

När en myndighet blir personlig på ett trevligt sätt.

Som tidgare nämnt var jag under helgen i Sundsvall och lördagskvällen spenderades i glada vänners lag på ett av stans uteställen.

Mitt bland alla människor hör jag någon framåt småtimmarna ropa: "Ge grabben ett jobb! Ge grabben ett jobb!" 
Fram kommer en herre som jag först inte känner igen, men så slår det mig; det är ju killen som jobbade på Arbetsförmedlingen. Han kommer fram och gratulerar och är sådär euforiskt glad. 

När han uttrycker sin glädje inser jag att jag minns vad han heter. När jag hade varit där för en månad sedan hade hans kollega tilltalat honom vid namn och utan att tänka på det hade jag lagt det på minnet (jo, antagligen är det någon sjukdom jag har). Så när jag tackade honom så mycket och tilltalade honom med hans namn blev han ännu gladare.

Allt var över på några sekunder, men jag blev uppriktigt glad.
Tack!

Snart Stockholm igen.

Sitter ju nu på tåget mot Stockholm och i morgon börjar min andra vecka på Studio Jens Assur och äntligen börjar arbetet med mitt "huvudprojekt".

Rackarns så roligt det ska bli!

En uppföljare.

Två tjejer har inspirerats av "Ge grabben ett jobb!" och kommer nu med en egen version: Ge tjejen ett jobb!

Självklart önskar jag dem lycka till i jakten på drömjobbet!

TV.

Jag har väl aldrig varit någon större älskare till att titta på TV. Men nu när jag sitter här i min soffa och stirrar rätt in i TV-möbel utan TV måste jag medge att det känns aningen tomt. Dessutom saknar jag att avsluta kvällen utan Seinfeld. I lägenheten jag hyr finns surroundanläggning med DVD-spelare, ja jag har till och med en VHS-spelare - men ingen TV.

Så sitter du i Stockholm och tänker att det är synd om grabben. Låt säga att du har en tjock-TV ståendes på vinden som du vill skänka eller säga för liten slant. Hör av dig! (Det gör inget om du även bor i Hjorthagen så jag slipper bära åbäket alltför långt.)

Jaha, när ska man blogga då?

Det är korta dagar i Stockholm. Ja alltså livet efter jobbet. Först ska man åka lite tunnelbana och titta på lite grejer för lägenheten och sen ska det åkas lite tunnelbana igen. Låter inte så märkvärdigt, men av någon konstig anledning tar det tid. Jag kom nyss hem och klockan är nästan nio. Vanligtvis brukar man vid den här tiden tränat, ätit och hunnit med lite allt möjligt. Nu har jag inte gjort något, men jag har köpt en massa bra grejer på IKEA för en liten slant. Tack Ingvar!

Nä, i morgon ska jag allt fotografera lite så ni får se hur jag har det här nere i Stockholm. Några önskemål? 

Som ny i Stockholm vill jag tacka världen för två ting ...


... Google och Eniro.

Tack!



Man ska alltid tacka för sig, även digitalt.

Jag hade äran att omnämnas i Joakim Jardenbergs blogg för drygt en vecka sedan. Dessvärre har allt vad flytt heter gjort mig dåligt insatt i bloggvärlden vad gäller såväl läsning som publicering senaste veckan. Därmed vill jag nu passa på att säga tack.


Hallå där Jonas Svedin ...

Dagbladet ringde igår och ville göra en uppföljning av deras intervju för drygt en månad sedan.

Resultatet läser ni här.
Dessvärre har en par felciteringar smugit sig in. Men det får vi leva med.

Hur går det för dig Jonas?

Jo, jag ska inte klaga. Som alltid är det lite trevande i början men jag måste säga att arbetet kommit igång väldigt snabbt. Den här veckan ägnas åt ett annat projekt än vad som är tänkt som mitt huvudprojekt. Så idag har jag ringt, ringt och åter ringt för att få tag på människor som kan ställa upp på bildlösningar av olika slag i olika miljöer. Med andra ord; kopplat på någon form av charm.

Vilket fall som helst så sitter jag på Söder med byrån Familjen som jag nämnt trevligare. Mycket trevliga människor och jag jobbar med mitt och de med sitt, men det fungerar fint. Den stora skillnaden är väl kanske tiden till jobbet. Från två minuter i Sundsvall till närmare halvtimmen Stockholm, inklusive promenader till och från tunnelbanan. Men det ska väl gå bra det med.

Det enda jag saknar just nu är den regelbundna träningen. Men jag ska försöka hitta mig ett gym illa kvickt.

Nej, nu ska jag försöka hitta till matvaruaffären utan att försnilla mig själv.

Internet!

Internet är kirrat! Ikväll skola bloggen åter grönska.

På kontoret.

Nu sänder jag live från kontoret på Söder. Sitter tillsammans med byrån Familjen. Känns väldigt bra!

Idag var det då åter dags för att synas i medierna. Sundsvalls Tidning har skrivit några rader om mig och bloggen som ni läser här. Mer om min dag får ni förhoppningsvis ikväll om jag får till mitt internet.

Väskor.

En stor väska, en mindre resväska, en ryggsäck och en datorväska. Ja idag kommer jag att bära nästan allt jag äger i riktning mot busstationen. Åtminstone det jag tror mig behöva nere i Stockholm. Jag är aningen tacksam att det inte är så långt. Sen får fraktandet nere i Stockholm bli en annan fråga. Men nu är allt packat och jag kan bege mig.

Förresten, Doktor Spinn har gjort en liten sammanfattning av "Ge grabben ett jobb!". Tack för det!

Sundsvalls Nyheter.

Hemma igen. Innanför lägenhetsdörren möttes jag av senaste numret av Sundsvalls Nyheter som innehåller en trevlig intervju med mig om bloggen.


Här läser ni hela intervjun. Sista kvällen i Sundsvall tänkte jag spendera på Sundsvalls Drakbåtsfestival. I morgon går flytten mot Stockholm. Jag har knappt hunnit packa, men jag satsar på att få med mig dator och kläder. Med det kommer man långt. Innan jag åker gör jag en intervju med Sundsvalls Tidning. Håll ögonen öppna under veckan.

I morgon bär det av.

I morgon fredag ska jag och mina vänner från Matfors ut på havet. Jag är tillbaka lördag kväll för att sedan åka mot Stockholm på söndag eftermiddag. Det innebär att bloggen kommer att vara dåligt uppdaterad under en par dagar. Eventuella nya läsare får en tråkig inledning, men håll i er. Snart kommer de första berättelserna från Stockholm.

Skepp ohoj!

Osynlig söker projektledare.

Webbyrån Osynlig ska tillsammans med Arbetsförmedlingen påbörja en 1-6 månaders traineeperiod som sedan kan leda till fast tjänst som projektledare.

Säkerligen ett riktigt skojigt uppdrag för denna byrå i Sundsvall som består av ett mycket trevligt och kompetent gäng.

Vill du veta mer mer kan du gå in på Osynligs hemsida eller kontakta jesper@osynlig.se

Stockholm.

Jag kan nog ärligt säga att jag för några år sedan hatade Stockholm. Stort, stressigt och opersonligt. Jag drog mig för att besöka min vänner som flytt Sundsvall för just Stockholm. Jag kunde inte förstå hur man ville bo i denna gudsförgätna håla.

Men med åren fick staden allt fler besök av mig. Jag började kunna se någon form av charm. Ja, jag kunde till och med tycka om Stockholm.

Nu sitter jag här i Sundsvall och kommer inom några dagar vara såkallad stockholmare. Men nej, så långt sträcker jag mig inte. Matfors och Sundsvall är hemmamark.

Men jag tänker inte vara torr och tråkig. Självklart ska jag avnjuta Stockholm som den vackra stad det faktiskt är. Jag brukar fråga om aktiviteter när man ska besöka Stockholm, men nu vill jag veta: Vad gör man när man bor i Stockholm?

För er från Sundsvall med omnejd.

Igår gjorde jag en intervju för Sundsvalls Nyheter om bloggen och om att söka jobb. Så håll ögonen öppna i fredagens nummer.

Sundsvall får vara kvar på ett hörn.

Jag älskar min lägenhet i Sundsvall. Läget är fantastiskt och jag trivs oerhört bra. Med anledning av det vill jag ha kvar den. Då det är aningen dyrt att bekosta två lägenheter bestämde jag mig för att hyra i lägenheten i Sundsvall i andrahand och lämna möblerna. Det slog mig att det optimala vore att kunna hyra ut lägenheten till någon pendlare som åker hem på helgen. Jag skulle med andra ord kunna åka till Sundsvall närhelst jag önskar. 

Jag trodde det här skulle vara något nästintill omöjligt. Att hitta någon som vill hyra utefter mina önskemål skulle nästan vara för bra för att vara sant. Men jag testade och la ut en annons på Blocket. Det tog fem minuter innan första personen ringde. En tvåbarnsmor från Umeå som pendlade till Sundsvall och behövde någonstans att bo under veckorna, hur trevlig som helst.

Så nu ska jag visa lägenheten om en timme, drygt ett dygn efter att jag lagt ut lägenheten. Skulle inte hon vara intresserad har jag sju till som är intresserade.

Vi kan väl sammanfatta det hela med att min tur snurrar vidare.

Avslutningsintervjun med Rockklassiker.

Ja, så fick jag då ett jobb och kvar fanns bara att göra en avslutande intervju med Rockklassiker där jag berättade mer om jobbet och även passa på att göra lite reklam för Giffarnas match mot Norrköping på torsdag. Så då tycker jag att ni ska gå. Just precis, torsdag. 19.15.

Tack Elaine på Rockklassiker som fixade ljudklippet åt mig.


Bannlyst?

Rockklassiker spelade "Don't Come Around Here No More" med Tom Petty innan de sände sista intervjun med mig. 

Hur ska jag tolka det?


Grabben med matjord i fickorna.

Ibland har jag tur, det kan jag villigt erkänna.


En av de knivigaste frågorna med att flytta till Stockholm var bostadsfrågan. För mig kändes det mindre roligt att flytta till en stad där jag inte visste var jag skulle bo, men som vanligt löser sig det mesta.


För att få lite struktur i den annars så dekadenta vardagen är jag och en kompis ute och går halv nio varje morgonen. Det blir en runda på åtta kilometer runt Sidsjön. I fredags mötte jag en kompis från studietiden som då var ute och sprang. Jag blev lite förvånad då hon inte längre bor här, men vi hejade bara.


När jag kom hem kunde jag se på Facebook att hon var online och jag passade på att fråga vad som gjorde att hon var i stan. Jag berättade även att jag hade jobb på gång i Stockholm.

- Säg till om du behöver hyra lägenhet.

Fantastiska tider! Tjejen i fråga äger en lägenhet i Hjorthagen, sex minuter med tunnelbanan till T-centralen. En lagom lägenhet på 44 kvm där de viktigaste möblerna så som säng, soffa och matbord fanns. Med andra ord perfekt! Hon hade helt enkelt inte hunnit hyra ut den än, något som var planerat då hon ska ut och resa.


Vips hade jag löst bostadsfrågan och Stockholm kändes genast mycket gästvänligare och jag bestämde mig för att ta jobbet.

Matjord var det.


Så här gick det till.

Ja, nu är det kanske vissa som undrar hur jag fått det här jobbet. Svaret är som så många gånger förr - kontakter. Man känner alltid någon som känner någon. Sedan jag började plugga har detta varit min taktik. Att engagera mig och att skapa kontakter. 

Nu hade jag sådan tur att en kompis känner Jens Assur och rekommenderade mig för tjänsten. En dag ringde Assur och vi har efter det haft ytterliga några samtal, jag har varit på besök honom och jag har även lämnat referenser som fått säga sitt om mig.

Nätverka är banne mig ett av de löjligaste orden jag känner till, men innebörden måste hyllas.


Intervjun för Sverige Radio ...

... lyssnar ni på här.

Rulla fram till den 24:e minuten.

Väckt av Sveriges Radio.

Jobbet blev klart för några timmar sedan men 07.50 ringer Sveriges Radio och vill göra en intervju. Ibland går det fort.

Jag fick fem minuter på mig att komma i ordning (läs: sjunga upp), innan det var dags för en kortare intervju. Om det var någon som tyckte att jag lät trött berodde det helt enkelt på att jag var trött.


Studio Jens Assur.

Ja, så heter min nya arbetsplats. Jens Assur är en av Nordens mest prisbelönta fotografer som även jobbar med film. Jag börjar om en vecka och kommer att flytta ner till Stockholm.

Assur har ett stort projekt på gång för att belysa naturen och våra gröna näringar. I det projektet krävs en projektledare och det är där jag kommer in i bilden. Dessutom kommer jag även att jobba vidare med Studio Jens Assur och på ett eller annat sätt engagera mig i övriga projekt.

Vill ni läsa mer om Jens kan ni göra det här:

... Studio Jens Assurs hemsida.
... Lite information från SF.
... Jens goes Hollywood 1.
... Jens goes Hollywood 2.

Och hur fick jag då det jobbet? Ja, häng kvar så ska jag berätta. Men först en morgonpromenad.

Stockholm nästa!

Ja nu är det klart! Idag fick jag beskedet att jag erbjuds nytt jobb i Stockholm. Så nästa vecka flyttar jag. I morgon får ni veta mer. 

Östersund.

Befinner mig i Östersund. Därmed får ni vänta en dag på uppdateringar.

Jag vet lite mer. Men bara lite.

RSS 2.0