Jag hade tittat på vart jag skulle. Vägen var lätt och det skulle inte bli några problem. Jag var ute i god tid och gick även på Pressbyrån för att köpa lite mat för den drygt två timmar långa båtresan. Jag började gå och inser efter nästan tio minuter att jag plötsligt känner mig lite osäker, men intalar mig själv att följa vattnet som planerat. Så här i efterhand inser jag att det inte var smart.

Med en allt starkare osäkerhet inom mig, nervöst tittande på klockan tänker jag att om jag bara kommer runt det där hörnet på huset borde jag se vart jag ska - helt fel!

Jag frågar en kvinna som kvickt förklarar vart jag ska. Över bron och sen rätt fram. Nu inser jag att det brådis och dags att löpa. Mitt på bron frågar jag ännu en kvinna och redan nu forsar svetten från pannan.

"Rätt fram ser ut ett orangefärgat hus med grönt tak, dit ska du. Men det är långt!"

Jag tittar mot huset som jag ser långt bortom broar och vatten, nog har hon rätt. Nu inser jag att det inte handlar om att springa, nu måste jag springa fort. Så med en min resväska, vackert beprytt av ett GIF Sundsvall-klistermärke, löper jag så fort jag kan över broar och vatten. Till slut är jag framme och ser att det är fyra minuter till att båten går. Jag hinner inte bli glad över att jag är i tid förrän jag inser att det ligger flera båtar vid kajen. Alla ser likadana ut och vilken ska jag med? Jag frågar en man som jobbar där om vilken båt som går till den ö jag ska till.

"Det är nog båten längst bort säger han."

Återigen springer jag men när jag kommer fram får jag veta att den båten inte går dit jag ska och att den antagligen går från första platsen, med andra ord därifrån jag kom. Smått irriterad springer jag nu tillbaka och frågar halvvägs en man som inte har en aning om vilken båt jag ska med. Klockan har nu passerat avgångstiden och jag har i stort sett gett upp. Då hör jag någon ropa dagens bästa ord:

"Ska du med här?"

Jag frågar om båten går till den ö jag ska till. Det ska den. De hade till och med hunnit dra in landgången och var beredd att lämna kajen, men var då bussiga att åter skicka ut landgången så att jag kunde stiga på båten. Andfådd och svettig ... Men nöjd.