"Fattigdom och misär". Ett uttryck jag själv använder med ett leende på läpparna. Om någon frågar hur jag mår kan jag svara just det. Trots att det inte är det, men som sagt; med ett leende på läpparna och glimten i ögat.

Det här med ett leende på läpparna och glimten i ögat är ju inte direkt något som syns i en tidningstext. Istället låter det som att jag försöker vara en motpol till den fattigadom och misär som faktiskt ofta råder på tv. Det är ju inte bara naivt, det låter ju faktiskt väldigt korkat.

Så vad kan man dra för reflektion av detta? Ja, jag har nog lärt mig en läxa för framtiden.