Bannlyst?
Grabben med matjord i fickorna.
Ibland har jag tur, det kan jag villigt erkänna.
En av de knivigaste frågorna med att flytta till Stockholm var bostadsfrågan. För mig kändes det mindre roligt att flytta till en stad där jag inte visste var jag skulle bo, men som vanligt löser sig det mesta.
För att få lite struktur i den annars så dekadenta vardagen är jag och en kompis ute och går halv nio varje morgonen. Det blir en runda på åtta kilometer runt Sidsjön. I fredags mötte jag en kompis från studietiden som då var ute och sprang. Jag blev lite förvånad då hon inte längre bor här, men vi hejade bara.
När jag kom hem kunde jag se på Facebook att hon var online och jag passade på att fråga vad som gjorde att hon var i stan. Jag berättade även att jag hade jobb på gång i Stockholm.
- Säg till om du behöver hyra lägenhet.
Fantastiska tider! Tjejen i fråga äger en lägenhet i Hjorthagen, sex minuter med tunnelbanan till T-centralen. En lagom lägenhet på 44 kvm där de viktigaste möblerna så som säng, soffa och matbord fanns. Med andra ord perfekt! Hon hade helt enkelt inte hunnit hyra ut den än, något som var planerat då hon ska ut och resa.
Vips hade jag löst bostadsfrågan och Stockholm kändes genast mycket gästvänligare och jag bestämde mig för att ta jobbet.
Matjord var det.
Stockholm nästa!
Östersund.
Jag vet lite mer. Men bara lite.
Idag.
Veckans arbetsplats!
Självklart vill man inte ses som ett ekonomiskt instrument som ska dra in pengar till företaget utan snarare en resurs svår att vara utan.
Jag har fått upp ögonen för kosmetikaföretaget Oriflame. Jag har flera vänner som jobbar där med deras katalogproduktioner och jag har hört väldigt mycket gott. Cheferna tar väl hand om sina anställda, man internutbildar och utvecklar sina anställda, man anordnar ofta företagsaktiviteter för sina anställda, man ger bonus till sina anställda, man firar sina anställda när mål uppnåtts och man berömmer alltid sina anställda när detta görs etc etc. Man försöker med andra ord få sina anställda att vara i fokus och känns sig som en del av företaget. Självklart finns det alltid negativa saker med en arbetsplats, men sällan har jag hört så mycket positivt som om denna.
Jag har läst en intervju med Oriflames VD Magnus Brännström som gav ett positivt intryck av att se de anställda som företagets viktigaste resurs. Han är tydligen ofta ute på "golvet" för att bli en del av den producerande verksamheten och för att personalen ska få lära känna honom och han dem.
Man skulle kunna skriva mycket om Oriflame och deras personalpolitik, men jag nöjer mig med att konstatera att det verkar vara en trevlig ställe och jag utser dem därmed till ...
... Veckans arbetsplats!
Den tredje intervjun i Rockklassiker.
Riktigt dåligt ljud den här gången. Min ordinarie inspelningsutrustning har gått sönder.
Ronnie utlyser en tävling.
Spana in Ronnies tävling.
På jobbfronten intet nytt.
Tankar på annat.
Stockholm?
Intervjun.
Hur var då intervjun? Ja först och främst skulle jag inte kalla det för en intervju, det var snarare ett mycket bra samtal.
På kajen möttes jag av honom jag skulle träffa (det är fortfarande lite hemligt vem denne är), därefter gick vi upp till det fantastiska huset. Väl där fick jag träffa hans fru och barn. Bemötandet var mycket familjärt och trevligt.
I två timmar pratade vi om allt möjligt. Mig, jobbet, företaget, fiske, träning etc.
Ja jag vet inte hur jag ska sammanfatta det hela mer än att det verkar som att jag får jobbet om jag vill ha det. Nu känns allt väldigt förvirrat. Jag måste bestämma mig till i morgon och börja jobba om ungefär en vecka. Det är fantastiskt jobb och jag skulle nästan vilja kalla det mitt livs chans. Men att bara flytta ner till Stockholm inom en vecka och inte veta var man ska bo är ju inte något man gör hur som helst. I alla fall inte jag.
En ostmacka fick jag med mig på båtresan hem. Trevligt.
Så vad hände egentligen?
Jag hade tittat på vart jag skulle. Vägen var lätt och det skulle inte bli några problem. Jag var ute i god tid och gick även på Pressbyrån för att köpa lite mat för den drygt två timmar långa båtresan. Jag började gå och inser efter nästan tio minuter att jag plötsligt känner mig lite osäker, men intalar mig själv att följa vattnet som planerat. Så här i efterhand inser jag att det inte var smart.
Med en allt starkare osäkerhet inom mig, nervöst tittande på klockan tänker jag att om jag bara kommer runt det där hörnet på huset borde jag se vart jag ska - helt fel!
Jag frågar en kvinna som kvickt förklarar vart jag ska. Över bron och sen rätt fram. Nu inser jag att det brådis och dags att löpa. Mitt på bron frågar jag ännu en kvinna och redan nu forsar svetten från pannan.
"Rätt fram ser ut ett orangefärgat hus med grönt tak, dit ska du. Men det är långt!"
Jag tittar mot huset som jag ser långt bortom broar och vatten, nog har hon rätt. Nu inser jag att det inte handlar om att springa, nu måste jag springa fort. Så med en min resväska, vackert beprytt av ett GIF Sundsvall-klistermärke, löper jag så fort jag kan över broar och vatten. Till slut är jag framme och ser att det är fyra minuter till att båten går. Jag hinner inte bli glad över att jag är i tid förrän jag inser att det ligger flera båtar vid kajen. Alla ser likadana ut och vilken ska jag med? Jag frågar en man som jobbar där om vilken båt som går till den ö jag ska till.
"Det är nog båten längst bort säger han."
Återigen springer jag men när jag kommer fram får jag veta att den båten inte går dit jag ska och att den antagligen går från första platsen, med andra ord därifrån jag kom. Smått irriterad springer jag nu tillbaka och frågar halvvägs en man som inte har en aning om vilken båt jag ska med. Klockan har nu passerat avgångstiden och jag har i stort sett gett upp. Då hör jag någon ropa dagens bästa ord:
"Ska du med här?"
Jag frågar om båten går till den ö jag ska till. Det ska den. De hade till och med hunnit dra in landgången och var beredd att lämna kajen, men var då bussiga att åter skicka ut landgången så att jag kunde stiga på båten. Andfådd och svettig ... Men nöjd.
Inte ännu en modeblogg.
När den här bilden tas har jag precis kommit på båten och jag är glad över tre saker:
1. Jag hann med båten.
2. Jag löptränar.
3. Jag har med mig min packningen och en extra skjorta.
Hur intervjun gick får nu snart veta.
I Sundsvallsnatten.
Marknadsföreningen i Sundsvall.
Självklart vill jag slå ett slag för detta och länka till vår hemsida.
Bloggen håller stilen! Fortsättning.
Börjar jag att bli medievan?
Det må vara tråkigt att prata om Arbetsförmedlingen, men ...
Tack Arbetsförmedlingen!
Nyss hemkommen från Arbetsförmedlingen där jag undersökte förutsättningarna för att få resan till arbetsintervjun i Stockholm betald. Inga problem! De bokade resa dit och hem och jag behövde inte betala ett öre.
Tack Arbetsförmedlingen!
